detzi

nej, jag vet inte vad det är nu.. men det känns värre än någonsin, på ett helt nytt sätt.
jag vet inte vad jag ska säga eller skriva, ordspyor än en gång. försöker inte vara djup
eller skriva på ett sätt som låter bra, allt bara kommer.. men det gör lika ont varje gång.
det här med att blogga känns ibland som att vika ut sig ' vilket jag också gör '.. men jag
tror att jag gör det för att jag vill att någon ska lyssna, utan att kritisera eller försöka hitta
en lösning.. bara höra vad jag har att säga. men vad vet jag, det känns ju inte bättre för
det. jag är trött på att dra upp samma sak om och om igen, men utan svar eller någon
avslutning så är det så det kommer vara.. känner mig missplacerad och det är nog det
som är det jobbigaste. jag passar inte någonstans, vart jag än är så vill ni ändra på mig.
men det vill ju jag med.. men med en personlighetsklyvning på köpet så tackar jag snällt
nej. jag jobbar för lite men är borta för mycket, äter för lite men börjar bli tjock, bryr mig
för lite men borde sluta grubbla på saker, skrattar för mycket men är sur när jag är tyst..
ja, listan är lång. men jag kan inte vara eller göra allt..  går det bra med en detzi ?

up up and away.