detzi

nu känns inget bra, varken psykiskt eller fysiskt. mitt huvud dunkar och jag har en törst som
inte ens en liter vatten kunde släcka. mina ådror tycks ha växt till tredubbel storlek och bultar
nu värre än någonsin. jag spyr, gång på gång.. det känns som att min kropp försöker göra
sig av med mig inatt. who can blame it. i en timme så har panikattacken lurat inuti mig, jag
kämpar meningslöst med att hålla allt där inne.. nu är jag hjälplöst i min kropps våld. luften
känns tjock, som att försöka andas genom en kudde. jag börjar sakta inbilla mig att mitt
hjärta inte kommer orka mer inatt, att det är inatt som det till slut ger upp efter att ha blivit
brutalt misshandlat så många nätter innan den här. smaken av salt får mig att vakna till,
tårar som jag inte trodde fanns där inne längre har som för att påminna mig om att jag är
mänsklig letat sig fram. orden suddas ut men dyker upp i takten av en blinkning. jag har
glömt bort allt som är bra med mig. jag är ett pussel och varje dag så tappar jag en bit.
men varje dag så sätter någon dit en ny som inte passar.. som tillhör någon annan. då
och då så fuskar du, du limmar ihop mig och jag lovar dig att jag är som ny.. ett löfte jag
förvandlar till en lögn. i eat rough sandpaper to whisper smooth lies.

jag älskar dig, inga tvivel.

over and out.