detzi

det är tyst, det är kallt. det är tårar blandat med likgiltighet. det finns ingenstans att ta vägen, det
finns ingen som skulle lyssna och faktiskt kunna förstå bitar av vad jag har och säga idag. men
hur gör jag nu.. jag vet inte. ordet förlåt har förlorat sin mening för längesen, saken är ju den att
man inte borde ha något att säga förlåt över. men jag kan inte vrida tillbaka tiden, hur mycket jag
än försöker. finns ingen förklaring, finns inget ord som kan radera misstag.. nej, just nu så finns
ingenting kvar. what if this is.. as good as it gets ?

over and out.