detzi

jag förstår inte. varenda gång jag lyckas knåpa ihop ett inlägg så är det alltid sjukt,
obotligt, deprimerande.. är det för att det är lättast att skriva då, just för att man
faktiskt har något att skriva om. eller är jag aldrig lycklig nog, så pass lycklig att
man måste dela det..helst med alla. tacksam är jag alltid, innerst inne. däremot så
har jag ingen lust att tänka på ' allt som faktiskt är bra ', när resten är åt helvete.
men vad har hänt, jag är ganska säker på att jag har missat något. för när slutade
ni att le och varför är allt jag ser hånflin ? ni glömmer bort att bry er, att lyssna..
ni tittar på klockan och väntar på er tur att prata. era ord är hårda, kalla. helt utan
liv. det finns ingen medkänsla, andras problem är era komplimanger. jag är den
som pekar och säger ni. hm.. spegel spegel på väggen där ?

överanalyserande är nog bara förnamnet.

isch isch porr porr.